klar
ska hoppa in i duschen nu och sen kila iväg och fika med linda, ska bli kul! va länge sen vi fikade nu, eller ens träffades på riktigt och inte bara hälsade på stan.
om ni orkar och vill läsa det jag gjort så kommer det här :D enjoy!
Ro utan åror - en litteraturstudie
Jag har läst boken "Ro utan åror" skriven av Ulla-Carin Lindquist. Ulla-Carin var nyhetsankare och reporter hos Rapport fram till 2003 då hon på sin 50 årsdag den 2a april fick diagnosen ALS. Sjukdomen var aggressiv och hon avled den 10e mars, inte ens ett år efter diagnosen fastställdes.
I självbiografin "Ro utan åror" berättar Ulla-Carin om sjukdomsförloppet och allt som hände runt omkring henne under tiden. Man fick bilden av en stark kvinna som aldrig gav upp.
"Jag känner djup sorg över allt jag inte kommer att få uppleva. Jag är bedrövad för att jag snart kommer att lämna mina fyra barn. Samtidigt känner jag en stor lycka och glädje över allt jag upplever just nu. Flera gånger varje dag fylls mitt hus med skratt. Låter det märkligt?"
Ulla-Carin Lindquist
ALS är en sjukdom som leder till att de nerver som styr kroppens muskler sakta förtvinar, detta leder till att även musklerna sakta förtvinar. Livsviktiga funktioner som att svälja och att andas är styrda av motoriska muskler leder sjukdomen till döden.
Frågeställningar
•1. Hur viktigt är det med en nära relation och fysisk kontakt när man ligger på sin dödsbädd?
•2. Vad krävs för att få en personlig assistent och vad innebär det?
•3. Vad innebär palliativ vård?
Belysning av frågorna på generell nivå
•1. Enligt Katie Eriksson är människan beroende av relationer och att vi är benägna att få bekräftelse av andra. Relationen till "den konkreta andra" beskrivs som en relation man har med andra människor, t.ex. familj, vänner, sjukhuspersonal osv. Relationen till "den abstrakta andra" menas som relationen till Gud.
Katie beskriver oss människor som naturliga vårdare och att det är ett mänskligt beteende. Den naturliga vården utövas inom tre olika livsrum; det andliga livsrummet, vilket betyder relationen till den abstrakta andra, det psykosociala livsrummet, vilket innebär samspelet mellan sig själv och de konkreta andra och det fysiska livsrummet, vilket omfattar förutsättningar för människans primära livsfunktioner.
Tro, hopp och kärlek är grundläggande både för professionell vård som för den naturliga vården. Tro, hopp och kärlek ligger i sin tur som grund för att ansa, leka och lära. Att ansa innebär att ta hand om patientens kroppsliga vård, t.ex. hygien men också att ge närhet, värme och berörning vilket leder till kroppsligt välbehag hos patienten. Människans förmåga att leka uttrycker hälsa men är också ett medel för att uppnå hälsa. Med hjälp av lek kan man öva, pröva, skapa och önska. Lärande innebär att lära känna varandra bättre men också att lära känna sig själv bättre vilket leder till självständighet.
•2. När man pratar om personlig assistans menar man ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer. Man kan få stöd med att t.ex. äta, sin personliga hygien, kommunikation med andra personer och av/påklädnad.
De som är berättigade till en personlig assistent är:
a. Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
b. Personer med betydande och bestående begåvningsmässiga funktionsnedsättningar efter en hjärnskada i vuxen ålder som orsakats av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
c. Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, som uppenbart inte beror på ett normalt åldrande.
•3. Med palliativ vård menar man vård i livets slutskede. Då försöker man att lindra patientens lidande och smärta som sjukdomen ger. Man försöker inte att påskynda eller fördröja döden, man ser det som en naturlig process. Sjukvården erbjuder olika slags stöd för att hjälpa patienten att leva så aktivt som möjligt den sista tiden i livet, de erbjuder även stöd till anhöriga under sjukdomen samt när patienten avlidit.
Belysning av frågorna på specifik nivå
•1. Ulla-Carin hade en väldigt nära relation till sin familj men också till hennes vän Mimmi vilket var väldigt viktigt enligt Katie Eriksson. Katie menar också att beröring är viktigt vilket Ulla-Carin fick mycket av och jag tror att det betydde mycket för henne eftersom hon själv inte kunde vidröra sina nära och kära när hon själv ville, speciellt på slutet.
Jag tycker att man tydligt kan se att vården som Ulla-Carin fick byggdes upp av tro, hopp och kärlek, grundstenarna i Katies teori. Sådant blir nog lättare att se när det är ens familj och nära vänner som vårdar, det blir mer än bara ett jobb, man gör det för att man älskar personen.
•2. Anledningen till att jag valde fråga nummer två var att i ett stycke i boken så ansöker Ulla-Carin om personlig assistent men det tar tid. De är hemma hos henne och ställer frågor som t.ex. hur lång tid det tar för henne att göra olika saker. Hon får själv skicka ett brev för att belysa sina problem och påskynda det hela.
Enligt reglerna för vad som krävs för att få en personlig assistent så passar Ulla-Carin in i den sista punkten väldigt bra, därför anser jag att det kunde ha gått fortare. Det måste vart uppenbart för de som var hemma hos henne och ställde frågorna att hon var i behov av en personlig assistent.
•3. Vad jag förstod utifrån boken så fick Ulla-Carin sin palliativa vård i hemmet. För att underlätta för henne fick hon hjälp med andningen. Hon fick någon slags mask som "puffar" in syre i lungorna så det ska bli lättade att få ut koldioxiden.
Vårdandet är inte så tydligt i boken tycker jag, man får läsa mellan raderna på något sätt för hon berättar inte specifikt att såhär och såhär var det. Det blir mycket tydligare om man ser dokumentären som hon spelade in med stv, "Min kamp mot tiden" heter den. Där får man följa med henne på läkarbesök, vårdande i hemmet och interjuver.
Det finns dock något jag undrar över om palliativ vård, nämligen när den börjar? När vet man att det snart är slut? Finns det en gräns att enda dagen är det vanlig vård och andra dagen palliativ vård? När man får diagnosen ALS så vet man att man ska dö, börjar ens palliativa vård då?
