Sofia Berglund

hur trött kan man egentligen bli? kan man verkligen bli så trött att man inte ens orkar kolla på film? då menar jag inte trött så man vill sova utan mer slö. och hur trött kan man egentligen bli på en person. så trött att man inte ens orkar se personen?

rastlös, sår och hoppar upp och ner "jag är rastlös, ska vi spela kort?" måste jag ens skriva vad som sas sen? "jag orkar inte".
"vi har en film kvar från din mamma" nu får ni räkna ut själva vad som sas...

jag känner mig instängd, sårad och ensam. varför? varför vill han inte? känns inte som nån ide att ens fråga om något längre för man vet vad han svarar. hur ska jag sätta ord på det jag känner just nu föruton instängd, sårad och ensam? utnyttjad kanske. vi gör ju trots allt bara saker när han vill. nej jag vet inte, det var väl kanske inte rätt ord heller...

är han verkligen så trött som han säger? på helgerna har han inga problem med att festa järnet med sina killkompisar. och om jag känner mig ensam nu så är det inget mot vad jag gör när han festar med dom och jag är med. osynlig kanske är ett bättre ord, vad vet jag. det kanske är såhär det ska kännas...

kan man verkligen bli så trött att man inte ens bryr sig om någon annans framtid? framtiden för någon man tycker om. "jag kanske måste flytta om jag ska plugga" "gör du det, jag ska ingenstans. då blir det distansförhållande igen"
jag har gråten i halsen när jag skriver detta men jag undrar om det bara är en vacker fasad.?jag undrar om han innerst inne verkligen bryr sig, men som sagt, vad vet jag? 
en sak vet jag iaf och det är att jag litar blint på honom och allt han gör, jag vet att han är mitt allt och jag vet att jag skulle dö utan honom...